unerobe

Nu, ett år efter flytten, känns det som hemma. Dels för att jag har ett matbord och trevligare inredning i en kombination med mysiga koppar och skålar. En liten del i trivseln kan ha att göra med mitt ekonomiska tänkande, nu finns det gott om mat i kylen (inga ord jag skulle yttra för min käre far, vägrar erkänna att jag någonsin varit en gnutta oekonomisk). Lägenheten är ett virrvarr av loppisfynd, Ikea och mamma och pappas gamla avlagda. Skön känsla.